I morse väcktes jag av herre Ilians sakliga stämma som förklarade att nu serveras frukosten bara i tio minuter till. Bortskämd från gårdagen då jag väcktes av hjälpledarna hade jag förväntat mig samma lyx idag. Istället fick jag tji och fick kasta på mig kläderna, i mig havregrynsgröten, och av mig alla förhoppningar om att få ta en dusch.
Det är olyckligt att herrarna repar så pass lite med sopranerna, för jag kan inte erbjuda en rättvis redogörelse för hur arbetet fortskrider. Vi herrar börjar i alla fall så småningom komma igång för dagen – i morse avlöste tupparna varandra oftare än på en hönsgård (eller något, jag är rädd för tuppar och vet ingenting om hönsgårdar).
Enligt rykten vankas det nu återigen fotboll och jag sitter och ynkar mig lite över min arma kropp som inte har sprungit så här mycket sedan februari 2009. Jag har träningsverk på ställen jag inte visste att man genom att springa kunde få träningsverk på, däribland nackkotan och bakre örat. Därutöver måste jag ta handen till hjälp för att flytta benen till en annan sångarställning under repetitionerna.
Aja, vi får se hur det blir. Ikväll vankas i alla fall Vesper och framförandet av den mycket komplicerade Bach-kantaten ”Wachet auf”.