Nu har det hänt mycket. Jag delar upp eftermiddagen med olika underrubriker så att de som totalt saknar intresse för gosskörens dramatiska fotbollsturnering kan hoppa direkt ner till konserten. Just nu sitter jag i hotellobbyn och ser ut över gräsmattan, där ett antal herrar spelar schack med jättelika pjäser, samtidigt som tenor Daniel sitter på en studsmatta och sjunger och spelar akustiskt för tre kvinnliga beundrarinnor (fråga mig inte vad dessa tre flickor gör på en gosskörsfestival, men jag har tidigare begripit att den där Daniel har en viss dragningskraft)
Nog om kvinnotjusaren! Jag måste passa på att berömma Stiftgården för ett fantastiskt arrangemang, och inte minst märks det under måltiderna. När jag åker på sådana här sorts lägerresor då man lever kollektivt och får mat serverad i stora skolmatsalsliknande rum fruktar jag med isande ryggradskårar följande fullt tänkbara skräckscenarion:
1. Att man bara får ta sex köttbullar.
2. Att personalen ser arg ut och grymtar om man ”råkar” ta sju.
3. Att arrangörerna tagit för mycket fasta vid att det mest är barn som medverkar, och därför inte serverar kaffe på maten.
Här på Stiftgården serveras det dock så mycket mat så att man nästan känner sig tvungen att äta tills det proppar ut genom näsborrarna. Och de stora kaffebehållarna har funnits där för mig varje gång, fyllda till bredden med den ljuvaste av drycker.
Underrubriker var det ja…
Fotbollsturneringen
Det är beundransvärt så mycket talang det finns i gosskören, inte bara på det musikaliska planet. Allra mest imponerad är jag av sångare ur förskolan, som räddade upp situationen flera gånger då lag fyras backklippa (undertecknad) tröttats ut till total utmattning efter 1 (en) rusch. Vinnare blev till slut lag ett. Också där var det just de yngre lirarna som glänste mest, även om lite äldre talanger som Anton K och Jakob bidrog ordentligt till segern.
Simturen
Naturligtvis skulle ett visst antal galna sopraner passa på att bada i Siljan. Själv har jag som grundregel att bara bada om det är juli, pålandsvind, varmare på land än i vattnet, strålande sol, och närmare till kontinenten än till Norrland. Solen uppfyllde ett kriterium, men annars måste jag säga att korister som Viktor och Emil som låg i vattnet i säkert en kvart måste ha ett extra lager isolerande skinn under läderhuden.
Konserten
Vad säger man? Det blev riktigt, riktigt bra. UDG fick beröm från alla möjliga håll för sin förmåga att lära sig ett helt program med sånger på engelska, latin och svenska helt utantill. Därutöver uppskattade många gosskörens uppförande av den unge norske tonsättaren Ola Gjeilos ”Laudate Pueri”, som vi tidigare bara framfört på en högmässa för ett par veckor sedan.
———————
Dagen avslutades återigen med kvällssång och ett skickligt genomfört tapto av UDG-altarna Truls och Christopher. Herrarna körde därefter en dryg timmes rep till med Hans-Joachim, och UDG-herrarnas största problem just nu är att vi sjunger för starkt – är man van vid att vara del av en trupp på ett dussin sångare som ska höras i Uppsala domkyrka så tar man ofta ett pp med en nypa salt …
Det leder oss in på en uppsnappad konversation under dagen. På ett ungefär lät den så här:
Son (har fått syn på trycket på UDG:s körtröjor): Vad är Uppsala domkyrka?
Mamma: Ja det är väl deras kyrka som de sjunger i, jag tror faktiskt den är störst i Uppsala …
Helt riktigt, frun. Och jag mycket stolt över att vara korist i Uppsalas största kyrka. Den slår ju Gamla Uppsala-kyrkan med ett antal fot …
Nej, godnatt på er!
