Först av allt ska jag publicera två berättelser från gårdagen, där jag inte var under utflyktsstunden. Först från Martin N som åkte på båttur och sedan från Pontus L som besökte zoologiska museet. Vill bara rent ordentligt säga att jag rättat stavfel och sådana saker, så citaten är inte helt exakta, men meningsbyggnaden är densamma.
”Igår var jag Martin, Noa, Jakob, Emil, Carl-Henrik, Alberto och styrman Mikael på båttur runt stan. Vi åkte på floden L’ill under alla broar. Vi slussade två gånger och såg massor av kyrkor runt floden. Efter det åkte vi upp och tittade på EU-parlamentet, det var riktigt häftigt att se alla korsvirkeshus. Det var en häftig upplevelse och varm.”
”Det var jätteroligt att vara på zoologiska museet. Vi fick se allt från små insekter till atlaslejon. Museet var tre våningar, första är en shop, andra och tredje ett jättemuseum. På tredje våningen fanns långa rader med fåglar och insekter. På andra våningen fanns en utdöd pingvin och en fisk som levde för 65 millioner år sedan (man trodde den var utdöd, men man fiskade upp den på 1900-talet). På museet fanns också två exemplar av den japanska jättekrabban. Atlaslejonet har en vit päls. Det var det roligaste jag varit med om någonsin.”
Trevligt att alla verkar haft det roligt!
Fram till nu har vi alltid, naturligtvis, rest på motorvägar och andra stora vägar. En självklarhet, naturligtvis, för när man ska resa över 80 mil är det inte tillrådligt att slingra fram på små vägar, även om dessa har mer att erbjuda gällande vacker natur och intressanta omgivningar. Idag har vi emellertid, mycket tack vare den korta distans som är mellan Strasbourg och Colmar,följt den kända vägen Route du vin. Efter ett tag stannade vi vid ett slott, Haut-Koenigsbourg. Slottet i fråga låg mycket vackert placerat uppe på ett berg, och utsikten därifrån var magnifik, närmast magisk. Min mor och även hos kören ledare Kerstin guidade oss genom slottet till vårt stora intresse. Väldigt intressant faktiskt.
Ledare Kerstin guidar oss genom slottet.
Samuel L och Elliot A verkar glada och nöjda i slottet.
Här får ni äntligen se en bild på mig. Skämt åsido, men spana in utsikten i bakgrunden!
Efter slottsbesöket fortsatte resan längs Route du vin. Under den cirka 30 minuter långa resan till vår nästa anhalt hann vi till vår glädje se jättemånga storkar. Kamerorna gick varma, och vilt spanande herrar ropade av glädje när stork på stork dök upp. Färden påminde mig om en vandring längs Siljansleden i Dalarna. Där går man ett tag i granskog, för att sedan komma in i en fäbod och gå igenom denna. Skillnaden här var att vi åkte buss på en slingrig väg genom ett landskap i princip enbart bestående av vinrankor i oändliga rader, oavsett markens lutning. I stället för att gå igenom dalafäbodar åkte vi igenom traditionella fina franska alcacebyar. I en av dessa stannade vi faktiskt, och fick en knapp timme på oss att undersöka den lilla orten. För första gången i mitt liv åt jag en crêpe. Jag valde en med nutella på, men ångrade mig efter att Erik S som studerar franska i skolan berättade att den mest traditionella var den med bara socker på. En sådan ska jag prova nästa gång jag köper en crêpe.
Nu är vi framme i värdfamiljerna. En underbar familj har jag och Erik S tilldelats i ett underbart hus. Landskapet runt omkring är helt fantastiskt. Bilder kommer sen om de visar sig vara bra. Tack för övrigt till värdfamiljen som var snälla att låna mig Internet.