Landskapet här i Alsace är som nämnt fantastiskt. Jag och Erik S fick gå på en promenad genom den by vi bor i, som ligger en bit utanför Colmar. På kvällen kom en nattvakt ut, som var klädd mycket traditionellt, utrustad med en lans och en ljuslykta. Vår värdfamiljs mamma berättade om nattvaktens uppgifter förr i tiden. Dels skulle han varje kväll önska alla invånare god natt, släcka deras ljus utanför dörrarna och dels agera polis och se till att det inte uppstod något bråk på natten. Han sjöng också i varje gathörn, och en skara med urinvånare och turister följde honom längs hans vandring.
En bild på det underbara landskapet, tagen från det till vår värdfamiljs by intilliggande berget.
Under dagen i Colmar började vi med att åka ut till en befästning som enligt ledare Kerstin aldrig intagits, på grund av dess geniala struktur. Det var trevligt att komma i väg på ytterligare en lite utflykt. Det började emellertid märkas att folk börjar bli sjuka och trötta. Förkylningen sprider sig som en löpeld i kören. Jag själv är som nämnt drabbad. Jag hoppas dock att vi trots halsont, nästäppa, feber och så vidare kan göra konserten i kväll till en riktigt bra sådan. Min förhoppning och framför allt förväntning är att alla verkligen ger allt, oavsett symptom, så att vi kan avsluta turnén på ett positivt sätt. Vid befästningen spelade vi volleyboll också.
På bussen under resan tillbaka drabbades jag av en åkomma jag aldrig tidigare lidit av. Jag var tvungen att nysa och gjorde det, men till min häpnad började det efter nysningen rinna ut blod i mängder på min skjorta. En mer van person gällande näsblod hade säkert åtgärdat det hela på ett snabbare och mer effektivt sätt än jag, men på grund av min okunskap hann skjortan få ganska många blodfläckar. Turligt nog hade jag med mig en t-shirt i ryggsäcken. Inte helt ren förstås, men hellre en svettig t-shirt än en nerblodad skjorta.
När vi kom tillbaka till Colmar delades vi upp i grupper, beroende på aktivitetsval. Jag valde tillsammans med de flesta andra leksaksmuseet, där vi fick se både det ena och det andra. Leksaker av alla de slag fanns. Dockor, modelljärnvägar och så vidare. Vi herrar fick sedan friheten att själva ge oss ut på staden, något vi också gjorde. Vi åt våra matsäckar vi fått från familjerna och stack till ett bageri och köpte bullar och liknande för att sedan bege oss till en park för mer volleyboll, vila och annat trevligt.