För er som redan läst inlägget Grabbarnas afton: ta genast en till titt. Nu finns nämligen bilder till detta också. Och ni som inte läst än vet ju förstås vad ni har att göra några minuter framöver. =)
Ja, alltså: GA står ju i just detta specifika fall inte för Goder afton mitt herrskap! utan för Grabbarnas afton men det fattade ni förmodligen.
Hur som helst. Efter repetitionen fick vi middag, och idag var det inte något som gick av för hackor (nej, inte palsternackor faktiskt). Hamburgare stod på menyn, och man fick äta obegränsat mycket! Vilken dröm för ett par ynglingar som vi. Alla tog för sig ordentligt och åt av hjärtans lust. Som vanligt är maten är också synnerligen välsmakande, så det var inte något problem med att trycka i sig ordentligt. Efter det var det dags för aspiranternas konsert.
En del av Lilla gosskören inför framträdandet. Som synes är uppladdningen optimal!
Lilla gosskören på väg till Rättviks kyrka för kvällens konsert.
Konserten gick bra. Framför allt sista stycket som aspiranterna sjöng lät fantastiskt. Vita duva, flyg så fort du kan, har ni säkert hört. Den passade väl i sammanhanget och, ja. Den lät bra helt enkelt. Dessutom var arrangemanget lite annorlunda med omväxlande sång och rytm-inslag. Ibland också med rörelser.
Manskören gjorde också ett kort framträdande, som tidigare nämnt.
Nu kommer den stora bomben. Jag har lyckats göra bort mig själv ordentligt. Förutom att jag hade färgglada strumpor på mig under dagens konsert (såg du det Maggan?) glömde jag kvar pärmen med noter på orgelläktaren i kyrkan. Jag hoppas i alla fall att den ligger där, för annars är jag fullständigt körd. Vi hade repetition som vanligt med manskören mellan 21 och 22, och lagom till den insåg jag till min fasa att jag inte hade den blekaste aning om var pärmen var någonstans. Repetitionen idag funkade väl ändå. Jag kunde de sånger vi sjöng så gott som utantill, och då jag var osäker kunde jag titta tillsammans med Olle M (tackar!). Detta är ju egentligen en ganska vanlig situation, att man kolla med någon annan för att man glömt sin not. I morgon blir det emellertid jobbigt. Då har vi repetition med Bob, och i förrgår blev jag beordrad att byta stämma till andra alt istället för första alt som vi counters egentligen sjunger (allt för att jämna ut stämmornas styrka). Och då är jag verkligen beroende av noterna, naturligtvis. Kyrkan öppnar dock 9.00, och när börjar vårt rep? Jo, naturligtvis 9.00… Och förresten är det högst oklart om själva orgelläktaren är upplåst bara för att kyrkan är det… Nej, jag måste lösa detta på något vis. Kanske har Andrew nycket dit? Ska höra med honom om jag stöter på honom. Som avslutning och för att muntra upp er efter denna tragiska historia bifogar jag en bild på just Andrew och några andra.
Från vänster: jag, Andrew Canning (vår utmärkte organist (Sveriges bästa?)) och David E.
Nu får det vara slut på bloggandet för denna dag. Nu ska det städas rum, fast har jag tur har mina rumskamrater redan gjort det. Jag har nu nämligen suttit och arbetat hårt med bloggen i någon timme, så kanske har de hunnit? Det får framtiden utvisa. God natt hur som helst!