I söndags hade gosskören sin sista högmässa innan sommarlovet. Faktum är att det var sista tillfället överhuvudtaget. Det ska bli skönt att få gå på sommarlov efter ett långt och för många hektiskt läsår, både inom skolan och kören men det känns samtidigt lite tråkigt att inte gå till kören på två månader. För de som är mest hängivna finns ingenting annat än kören på tisdagskvällarna så vad ska de nu göra under lovet? En lättnad i detta dilemma är dock att kören åker till Undersvik i slutet av augusti så vi har något att se fram emot.
Då högmässan jag nyss nämnde trots allt var vår avslutning avslutades den med ett par utmärkelser av olika slag. Först och främst delades ett antal silvermärken ut till de som sjungit ett år i lilla gosskören. Om man senare avancerar och antas till konsertkören får man dessutom ett guldmärke. Där bryts den kronologiska ordningen och det blir ett hopp upp till tio år. Den som troget sjungit i gosskören i hela tio år föräras en stämgaffel med sitt namn ingraverat. En mycket fin och eftertraktad medalj eller vad man ska kalla den för. Det är även så att de som under året uppfyllt kriterierna för att bli herre officiellt upptas till herrstämman på vår avslutningssjungning och i år var det ytterligare ett par stycken som fick rätten att bära herrarnas halskors. Sist, men inte minst utdelas två stipendier till en gosse, mannagrynsstipendiet, och en äldre, domherrestipendiet, för extra goda insatser och uppoffringar för kören under det gångna året. Årets stipendiater blev Hampus och Martin. Vi gratulerar dem varmt och önskar dem fortsatt lycka.
Våra kära stipendiater med Margareta i mitten