Usch! Jag fick uppleva en hel del hemska upplevelser under min lilla löprunda. När jag i den mörka skogen till slut nådde fram till en liten gård såg jag i det skumma skenet av en lampa en (trodde jag alltså) liten sådan där gumma ni vet. Med huckle och hela köret. Hon stod där hopkurad som om hon vaktade grindhålet. Det såg verkligen ut att vara rena häxan.
Men jag tänkte förstås att det bara var något övertäckt redskap eller liknande, och tittade lite lätt rädd ditåt och ökade på stegen. Då, till min fasa, såg jag hur hon lyfte på ena handen. Trots att jag var väldigt varm började jag kallsvettas.
Okej, det var något redskap eller liknande, för jag sprang förbi där några gånger till (3 närmare bestämt), och ”det” stod placerat på samma ställe hela tiden. Det måste varit någon lös del som rörde på sig i vinden. Men, det var verkligen länge sedan jag blev så rädd.
Vidare stötte jag på en argsint hund som jag trodde skulle äta upp mig, men jag lyckades ta mig förbi, och ägaren ropade på finlandssvenska åt hunden att komma tillbaka. Och sist men inte minst kom jag fram till en stor väg, och någon halv kilometer bortåt brann det av bara den. Det var lyckligtvis bara en kase som brann såg jag sen.
Så, vill ni ha en mer spännande löprunda än den ordinära rekommenderar jag att ta första bästa båt till Åland. Nu ska jag till bastun!