Vi fick en riktigt mättande och god middag, bestående av den traditionella och alltid lyckade rätten makaroner med köttfärssås. Jag åt två rejäla portioner så att ett proppmätthetsstadium uppnåddes. Skönt det, med tanke på vrålhungern som innan rått.
Väl i kyrkan igen hade vi en relativt kort samling med hela kören som Maggan ledde. Därefter väntade vila och uppladdning. Själv sov jag cirka 20 minuter, en perfekt tupplur. Konserten satte igång och jag vet inte egentligen hur bra det lät utåt, men de reaktioner jag hittills fått har varit positiva. Något jag med säkerhet vet är att det var fruktansvärt varmt på podiet. Solen stekte genom fönsterrutorna, och det dröjde inte lång tid förrän den första svettdroppen började rinna längs vänster ben. Flera följde, och inom en snar framtid badade man utan vidare i sitt eget spad. Efter konserten bara vräkte jag av mig kläderna för att försöka få ner den skyhöga kroppstemperaturen. Men det är så här det ska vara! Det ska kännas när man arbetar.
Den fina orgelläktaren. På bilden herrarna och lite publik.
Detta var förmodligen min sista konsert någonsin med Uppsala domkyrkas gosskör. Det känns riktigt vemodigt måste jag säga. Kören har givit mig mycket; inte minst fina vänner och jag vet att många tänker som jag när det gäller detta.
Nu ska de som vill samlas nere i grottan för att öva på kulning. Maggan ska leda det hela, och jag vill förstås närvara!