Från och med idag kommer den här hemsidan att tjäna som reseblogg. Gosskören åker nämligen på torsdag till Rättviks stiftgård, där Sveriges gosskörsfestival årligen hålls.
Det här är inte första gången som UDG stiftar bekantskap med denna stiftgård. Jag var själv med år 2004, o ja, därifrån har man minnen som har naglat sig fast som häftstift. Bland annat fick vi, och de andra medverkande gosskörerna, chansen att sjunga för den legendariske dirigenten Sir David Willcocks. Vi minns alla hur den då 84-årige mannen plötsligt for ut i en vild dans till körernas entusiastiska ”Hallelujah”. Just detta stycke ur Händels Messias kommer vi att framföra även i år.
På den här tiden var jag sopran och lycklig (numera är jag endast bas och nöjd). Samtidigt var det så mycket mer än bara sången som bidrog till upplevelsen. Mellan repen avlöste aktiviteterna varandra och jag minns med stor förtjusning hur vi i UDG tvålade till de flesta andra körerna i fotboll. Med viss reduktion i förtjusning minns jag dessutom hur jag själv tvålade till en äldre kvinnlig kyrkvärd, efter att min stenhårda rökare valt en lite annan riktning än jag ursprungligen planerat (som ni känner till finns de två olika sorters människor på idrotten i grundskolan – de som skjuter bollarna och de som får bollarna i huvudet. Jag var en sådan som sköt).
I vilket fall, att nu få komma tillbaks som bas (och nöjd) känns alldeles ypperligt spännande och jag hoppas genom denna blogg kunna delge er läsare så mycket som möjligt av det vi kommer att göra där uppe i Dalarna.
/Oliver Lindman, bas 1.